envanliglouise

Varför är begravningar så känslosamma?
Varför känns det som man själv är den enda som gråter?

Ja min dag har bestått av en hel del droppar, jag kunde nästan inte andas ett tag. Jag kände honom ganska väl men inte så väl så jag behövde sitta och böla högt.. Men jag tror det var stämningen och alla minnen som slog en när man satt där i kyrkbänken. Fast jag grät även på minnesstunden, ja efter när man äter mat och pratar ni vet! Då fick vem som helst säga några ord om personen och en kille på kanske 8-10 gick upp och sade något sådant här:

"Jag har bara känt Lars en kort tid och träffat honom ett par gånger fast det känns som jag har känt honom jätte länge, som tre år ungefär. Han var så rolig och givmild och så lätt att tycka om.. Jag hade ju inte förberett något men ja det var det jag ville säga."

Beskrivningen passade så sjukt bra så tårarna började rinna nedför mina kinder igen, vilken härlig pöjk!

Sen på hemvägen stannade vi på torp och kollade lite, men jag lyckades hålla mig ifrån att köpa något!
På hittade äntligen ett par skidor, som han letat.

När vi kom hem åkte jag och pappa till bygdegården och jag hade med min dator för att se att det gick att koppla in den, vi testade ljudet och det var mer är okej när man kom på hur man gjorde vill säga ;). Jag stod och dansade och sjöng för mig själv tills pappa sa, -"näe nu är vi klara här så vi kanske ska åka hem". hehe
Jag och mamma har planerat lite inför festen, jag hoppas det kommer äga!

puss och kram skumbanan