Som sagt hade jag som tanke att börja ta upp det där med bloggandet igen, men det ligger lite på is för tillfället. 

Som vanligt händer det mycket runt om kring mig, kanske inte bara positiva saker men det ingår väl i livet. 

 

För några veckor sedan skrev jag min första debattartikel och den publicerades på nyheter24 och jag är riktigt stolt över den. Så med blodad tand väntar jag på nästa ämne som jag ska sätta mig ner och skriva om. Någonting som jag känner stör lite är dock julen.. Vill bara att den ska va över så vi kan börja på ny kula och gå in i valrörelse 2015. Men fram tills dess har jag en hemtenta att skriva och en salstenta att plugga till. Så det går inget nöd på mig inte!

Fram tills dess kommer bloggen också vara längre ner på prioriteringslistan. Men håll ut det kommer vända!

 

 

 

Ibland glömmer man bort vissa av sina vänner eller priorierar andra saker men man får aldrig glömma bort de människor som ger en energi och som lyfter upp en. Det har jag lärt mig denna helgen.

 

Nu har jag ny energi för att kunna jobba vidare de sista veckorna av 2014 och göra de bästa av dem. 

 

 

Där det stod på agendan att gå igenom de nominerade till olika nämnder. Jag hade fått förfrågan att vara med som suppleant till bildningsnämnden men var tvungen att tacka nej för att jag inte längre ska vara skriven i Vara utan ska skriva mig i Göteborg. 

Man måste alltså vara skriven i den kommunen om man är aktiv i nämnd eller liknande. Anledningen till att jag kommer skriva mig i Göteborg är fortfarande inofficiell men jag kommer skriva om det så fort jag vet att allt är klart! 

Jag känner mig fortfarande väldigt aktiv i centergruppen i Vara och kommer försöka vara det hela mandatperioden. Jag sitter fortfarande med i styrelsen och är med i "utskottet" som har hand om sociala medier. Så på ett sätt har jag fortfarande en fot med i spelet! 

Kommer framöver skriva lite mer om valet, centerpartiet, mina åsikter och min framtid. Men även om vad jag studerar för något och vad det kan leda till. Så stay tuned!

 

 

 

 

 

 

 

När jag kommer hem denna gång är prio 1 att få ett jobb och att plugga för jag läser en distanskurs. Sen vill jag hitta bra träningsrutiner. Träna fotboll, döma, gå på gym och va i skogen och springa. Låter kanske så sjukt tråkigt för vissa och egentligen älskar jag ju och resa men jag känner mig lite mättad av att resa och komma till nya platser och träffa nya människor som man blir vän med men vet att man sen aldrig mer kommer träffa. Sorgligt men sant. 

Denna helgen är jag ledig egentligen men har fixat så jag ska jobba extra för en annan familj imorn. Ikväll ska jag nog bara ta det lugnt och på söndag blir det plugg hela dagen innan jag ska hämta familjen på flygplatsen igen! Är en hemsk och osocial människa för vet om jag ska träffa några kompisar så kommer vi festa (enda man kan göra här på helgen) och sprit är det sista min kropp behöver just nu när jag tränar mycket. 

Så Ciao kompisar. 

Sitter på cykelmaskin på gymmet i väntan på ett body step pass klockan 9. Hinner inte blogga på dagarna längre för jag har börjat plugga. Statsvetenskap. Det är svårt men kul! 

XX 

Höstpresent

I onsdags tog vi min bil till gruyere för att se en riktigt alp-by med massiv utsikt och god mat. Sen åkte vi självklart till choklad-fabriken och gick en tur och åt choklad (min tredje och förmodligen sista gång). 

I torsdags så tog vi tåget till Bern, jag och min man. Bara själva tågresan är lite som att åka igenom en sagovärld, underbart väder utanför vårt fönster och vi bannade oss själva för att vi glömt solglasögonen. Själva Bern va en ganska tråkig och liten stad, vi gick igenom centrum och alla intressanta affärer på en eftermiddag. Men väldigt mysig stad med gamla byggnader och fina vyer med alperna bakom. 

När vi inte orkade gå mer gick vi till hotellet och köpte med oss baguette, vin, choklad, brie, vindruvor och parmaskinka. På fredagen gick vi och kollade i lite fler affärer men tröttnade snabbt så tog tåget tillbaka till Geneve där solen också sken. Så vi köpte lunch på stan och satt vid vattnet och åt för att senare kolla lite affärer i Geneve. Jag hittade en mössa som jag letat efter inför vintern i min favoritaffär i stan och sen åkte vi hem. Vi bastade och sen lagade jag lax. I lördags tog vi det bara lugnt, handlade mat och låg ute och solade (21 grader igår) och på kvällen lagade jag en god pasta och chokladkaka till efterrätt. 

Idag var jag tvungen att lämna min prins på flygplatsen och se honom försvinna in på andra sidan säkerhetskontrollen vetandes att vi inte kommer ses förens om 4 veckor igen. Tufft, men det klarar vi. Fick en jättefin present av Carl-Filip när han kom, ska ta en bild och visa en annan dag. Här kommer bilder från veckan! 

Lördagshajk upp på berget la Saléve med tre gobitar. Var rätt tuff vandring med 3 km i brant uppförsbacke.. Beräknad tid var 2.45 timmar men vi klarade det på 2.0. Kändes awesome att komma till toppen och se utsikten över mont blanc. Europas högsta topp. Men dock hade molnen kommit och skymmer dem snöbeklädda topparna på bilden. Men iaf en härlig dag i ett härligt land! 

Jämställdhet. Feminism. Om jag är feminist. Självklart, alla dagar i veckan.

För att vara feminist är det enda man behöver tycka är att män och kvinnor har lika värde och samma rättigheter.

Så många människor får detta om bakfoten och har fått för sig att feminister är kvinnor med hår på hela kroppen i uppseendeväckande kläder, kort hår, färgglada glasögon som skriker ut saker som "män är djur" osv.

 

Jag har den senaste tiden snöat in på podcasten "Värvet" där Kristoffer Triumf intervjuar kända/och mindre kända personer som han är nyfiken på. Jag har då lyssnat på ett flertal stycken av dessa kändisar som jag själv har varit nyfiken och intresserad av och insett att i varje avsnitt smyger han in frågan "Är du feminist" på ett eller annat sätt. Kändisarnas reaktion blir oftast väldigt förvånade och snopna över den abrupta frågan och samlar sig sedan för ett svar som mer eller mindre är "Nej". Skulle säga att jag lyssnat på 5 stycken den senast veckan med endast en musiker/artist som säger rakt ut att hen är feminist.

 

Ett exempel är i intervjun med Steve Angelo och Kristoffer frågar svarar Steve på frågan: 
-"Är du feminist?"
-"Feminist är jag inte men jag tycker kvinnor har all rätt att va som oss." 
-"Varför vill du inte kalla dig det?" 
-"Nä, är inte det lite starkare att va feminist än att tycka att alla är jämlika? Det låter så hårt. Det låter som man måste vara feminim för att va det."

Där tappar dem mig, det är musiker och företagare som har gått långt inom sina respektive branscher som inte är för att kvinnor och män ska ha samma rättigheter eller möjligtvis att dem inte har kunskapen av vad ordet feminism är eller ännu värre att dem inte vågar säga på offentliga forum att dem har en grundtanke om jämställdhet i samhället. I Steves fall handlar nog allt bara om okunskap och det kan man väl inte helt skylla bara honom för. Utan även svenska staten och skolverket för. Enligt mig ska begrepp som jämnställdhet, feminism och jämlikhet printas in i hjärnan på alla ungdomar i skolan. Kunskapen måste spridas för då sprids också viljan att ändra vårt beteende som vi haft i århundraden. Själv kom detta på gymnasiet, vi fick det inprintat men det var så många andra som inte fick det..

 

Hur har jag blivit drabbad av detta? 
Jag har för endast ett par månader sen blivit utsatt för kränkning p.g.a. mitt kön. Som dem flesta vet är jag fotbollsdomare. I en branch med 95 % män (en gissning) där spelare, ledare, publik. Japp hela köret har en helt annan inställning till dig bara för att du är kvinna. Jag säger inte bara att det är negativt utan ibland positvit då ledare inte "vågar" skälla på dig då dem är rädd för att göra dig ledsen och sårad. Oftast har man inte så höga förväntningar på sig innan eftersom "tjejer kan inte döma" och man överträffar förväntningarna. Detta är ett helt annat blogginlägg egentligen. nu ska jag bara berätta denna specifika händelse men jag vill bara göra er medvetna om att som domare får man ta mycket skit helt enkelt och man vänjer sig. De enda man kan påverka är ledare och spelar som inte får säga vad dem vill eller reagera hur dem vill eftersom det finns regler för det i regelboken. Dem som jag inte kan påverka och bara får tacka och ta emot skiten av är publik och åskådare.. Så man blir ganska van ändå.

 

I mitten av augusti dömde jag en match. Seriematch. Pojkar 16 år med killar mellan 14-16 år. Jag kan inte förklara allt som hände eftersom jag redan gjorde det i en anmälan till förbundet och inte orkar med allt igenom. Summan av kardemumman är att jag visar ut en spelare för att den har fått två gula kort (p.g.a. olämpligt uppträdande) och han är påväg av planen när han vänder sig om och skriker "Jävla hora" direkt vänd mot mig.
Där står jag och kan inte göra nånting. Killarna på planen reagerar genom att ta honom av planen men ledarna gör ingenting. Som ingenting hänt. Den mest utsatta personen på hela planen har blivit kalla för hora för att hon är av det kvinnliga könet och det är inte en enda människa som säger något. Jag ville bara springa av planen men klarar att blåsa igång matchen igen och låter de få minuter som är kvar gå tills jag blåser av matchen och lämnar planen gråtandes. Fortfarande ingen som säger nått. När jag nästan är inne i onklädningsrummet har en kille i samma lag som den utvisade killen sprungit fram till mig och bett om ursäkt för hans beteende. Men det är ingen annan som kommer fram till mig, folk reagerar som ingenting hänt.

I omklädningsrummet brister det och jag ringer min bästa vän och hon peppar mig. Samtidigt knackar det på dörren och det är en av ledarna i laget med killen med sig. Låt oss kalla killen Oskar men det är inte hans riktiga namn.
"Oskar här vill be om ursäkt."
"Jag vill be om ursäkt för att jag kallade dig hora", säger han med ett flin på läpparna. 

Jag var så arg att jag började gråta ännu mer och skälla på honom men inser att det inte är nån idé.

 

Hur kan nått sånt här hända? 
Min önskan är iallafall att allt handlar om ovetskap. Ovetskapen om vad som är rätt och fel, hur man ska behandla sina medmänniskor och uppfostran tror jag är det viktigaste att lära barn i skolan. Mycket viktigare än matte och grammatik. Vårt land skulle komma ännu längre om det fanns en förståelse om att alla är olika men ändå har samma mänskliga värde. Alla har samma värde och ska behandlas på samma sätt. Om vi i sverige på kort tid kan få bort gamla traditioner, utveckla ett nytt modernare samhälle där vi är mer öppna för förändringar och att alla ska ha möjlighet att nå sina drömmar oavsett kön så kan vi förändra hela världen. Detta gäller självklart inte bara kön, utan även utseende, bakgrund och ekonominsk stabilitet.  

 

Så låt oss bli en förebild för andra länder. Vi har visat oss vara långt före andra länder vad gäller jämställdhet och mänskliga rättigheter men låt oss ta det ett steg längre. Låt oss visa att Sverige kan förändra. 

 

Helgrillad kalkon, pumpapaj (såg inte så gott ut men va helt otroligt!), m.m 

Drömde inatt att jag förlöste Isabella Löwengrips/Blondinbellas kommande barn. Var en mycket verklighetstrogen dröm med mycket känslor och olika kroppsvätskor. Kan inte riktigt förstå vad drömmen vill säga mig dock?

 

Någon som har nått förslag?

 

Annars en bra dag, Bodycombat på gymmet i morses och ett par avsnitt av breaking bad innan jag hämtade grabben och vi spelade basket. Nu skype med min favorit som förresten kommer hit på John's höstlov om TVÅ VECKOR (då jag är ledig, jippie!) och ska uppleva Schweiz med mig! Läängtar tills dess.

 

Ta hand om er!

 

Idag sov jag som sagt länge, åt god frulle, kolla film. Sen har jag varit ute och sprungit i det solia vädret och tog ett dopp i poolen. Nu hänger jag med John några timmar. 

Kanelbullensdag. Har nog aldrig firat den så väl som igår. Började dagen med jobb, handla, och sen baka. 4 timmar tog det men det var det värt. En mamma på john basketbollsturnering (hon va svensk) sa att bullarna var "lika goda och vackra som de dem säljer på NK". 

30 bullar var uppätna på mindre än 24 timmar men två av dem lyckades jag smyga med på universitetsfesten jag var på igår, även där blev dem imponerade av mig och svenskar i allmänhet som har skapat international cinamon bun day. 

Igår var det onsdag. Jag var på bodystep på morgonen, så kul och jobbigt. Jobbade lite och tog en promenad på eftermiddagen. Allt detta trots halsont, tji fick jag för nu är det värre och jag måste "vila" idag.

 

Men igår kväll åkte jag in till stan för att gå på aupair-möte. Precis som jag gjort tio månader innan varannan onsdag, skillnaden var att det var 12 nya tjejer jag mötte i lokalen på Rue Jean-senebier 8. Jag hade aldrig träffat några av dem innan, precis som förra året när jag gick på mitt första aupair-möte. Då var jag dock så mycket mer nervös och orolig. Det kändes som många redan kände varandra och att jag var den enda som kom ensam dit. Så var det självklart inte. 

 

På första aupair-mötet förra året mötte jag två av mina bästa vänner för första gången. Och det har hänt ganska mycket sedan dess och vi har gått igenom otroligt mycket tillsammans. Tror tyvärr ingen utav tjejerna jag träffade igår har potential till att bli en av mina bästa vänner eftersom jag stannar så kort tid osv. Men man ska aldrig säga aldrig. Ändå några goa töser verkar det finnas så får väl se vad som händer!