envanliglouise

Sägs det. Men vad händer när man inte orkar skriva breven längre, när det inte finns någon kraft kvar att ta fram pennan och pappret. När man försöker anstränga sig och finner pennan och pappret så vet man inte vad man ska skriva. Vad brukar det stå? Hur fint måste man skriva?

Sen märker man att pappret är blött, det man skrivit har suddats ut.

Man kommer till en punkt då man får ta det blöta pappret, riva sönder det. När man står där med tårarna längst kinderna med pappersbitarna i handen kommer man på att man har rivit en vacker dröm.

Vi är förlorade, vi två. Tror jag.