envanliglouise

Har firat min ettårsdag med min pojkvän med lite campingliv. <3





Har sedan jobbat hela helgen. Okej seriöst men jag kan inte lura mig själv längre. 



I framtiden kommer jag verkligen inte jobba inom vården. Jag skulle inte säga att jag är bortskämd utan har hela mitt liv hjälpt pappa hemma på gården och varit hos mina farbröder i ladugården och varit nära massa skit.



Jag har hela tiden intalat mig att det är en jättebra erfarenhet, att jag lär mig massa och att jag får pengar Men dessa arbetsvilkor. För lite personal. Så mycket att göra så man inte får sin rast man ska ha eller ens sitta ner en liten stund. Fysiskt som kräver mycket av ryggen och ja hela kroppen. Psykiskt jobbigt att höra vårdtagarna berätta om hur dåligt dem mår.



Känns kanske hemskt att höra men igår grät jag på jobbet och idag. Jag var ensam en halvtimme och allt hände på en gång. Jag vill inte låta som en bitterfitta men jag tycker det är rätt krävande mitt jobb och inget jag kommer jobba med mer än att jobba extra.



Men jag tycker verkligen man ska kämpa för att arbetare inom vården ska få bättre arbetsförhållande, inte för min skull utan för alla andras skull. Humana löner och tillräckligt med personal kan det vara för mycket att begära?