Okej, jag ska verkligen försöka ta tag i mitt liv igen och börja blogga.
Men det är svårt att ta tag i sitt liv bara sådär, men det börjar gå åt rätt håll. Har köpt gymkort för ytterligare en månad och varit där två gånger (kass). Idag släpade jag mig iväg till min franskalektion i snöstorm för att komma dit och få reda på att den var inställd men istället gick jag och fikade med Beth och Zlata. Helt okej tjejer ändå!
Sen har Frida kommit tillbaka och jag fick äntligen träffa henne, vi (Amanda också) åkte till Mercedes-handlaren för att byta lampa på min bil. Gick faktiskt bättre än planerat så på lördag tar vi asså min pärla och åker på äventyr till Val D'isere för skidor, after-ski och födelsedagsfirande!
I helgen var älskade Felicia här och jag kunde släppa alla mina tankar och bekymmer som snurrar runt i skallen på mig. Vi var mycket med Amanda, gick runt i stan, var och åkte skidor i Jura-bergen och bakade semlor. Den tjejen är ju bäst alltså. Först nu efteråt när jag verkligen fått umgås med henne så mycket som jag inser hur mycket jag saknat henne. Träffade ju henne 2 timmar på juldagen men innan dess hade vi inte setts på nästan 4 månader... Jag hoppas jag kan få ledigt en helg så jag kan flyga till London och hänga med henne och Ylva.
Men igår körde jag Felicia tillbaka till flygplatsen och sa hejdå. Jag börjar hata att ta avsked av folk jag älskar hela tiden. Utan att veta när jag får träffa dem nästa gång igen.
Jag vet att jag låter deppig och ja det är jag för tillfället. Vet inte vad jag vill göra med mitt liv och allt. Allt bara faller ner och jag har inget att luta mig emot. Men jag måste skärpa mig, sluta upp att deppa över mitt liv och försöka njuta av dessa 6 månade kvar i Swiss. Men det är inte så jävla lätt just nu, nytt år. Inga planer. Inget direkt att se fram emot. Men jag får skapa planer. Ja nu måste jag skärpa mig på riktigt.
Jag drar till gymmet på en gång.